CantStandMe

Ja, jag sitter här i köket nu och skriver och skriver. Men så vrider jag lite på huvudet och ser ett berg av disk som skulle behöva tas hand om. Jag kan ju inte låta Filip komma hem efter att ha jobbat i typ tio timmar och behöva ta hand om disken? Jag har ju faktiskt varit hemma hela dagen.
Sen har jag inte ätit något heller. Inget ordentligt i alla fall.
Usch så dumt.
Träna ska vi göra ikväll.
Igen.
Det börjar faktiskt synas nu! Och jag kan springa dubbelt så länge och dubbelt så snabbt än tidigare.
Det är bra, det motiverar mig. Ska bara bli bättre på det där med styrketräningen. Tips mottages gärna!

Märks det att jag är tankspridd just nu? Haha, det blir så himla konstiga inlägg då. Men jag skriver ju åtminstone.

Usch vad fort det här lovet går. Det är inte okej!

Tanken var att jag skulle ha stigit upp tidigt idag och skrivit på boken. Vi kan säga som såhär, att så blev det ju inte. Jag vaknade halv 11 och har sedan dess bara degat omkring. Har installerat Firefox på min dator och ätit en Snickers. Oerhört produktivt. Nej, jag måste verkligen sätta igång. Ska eventuellt hem till Hovmantorp idag men jag vill ju vara med när Fille får sin TV! Han har beställt en 47 tums LCD tv som skulle kommit igår och teknikfreak som jag är vill jag inte missa när han packar upp och testar den.

Nä, just det. Skriva var det. Skriva skriva skriva.............

Tydligen är det folk som läser min blogg after all, så hur illa är det inte då att jag inte uppdaterar bättre? ganska värdelöst faktiskt.

Jag sitter i lägenheten nu och funderar lite på vad jag ska göra. Ska egentligen träffa min syssling Lovisa idag men jag vet inte riktigt om det blir av och jag har redan sprungit ett par varv på stan så det gör jag inte igen. Solen lyser ute och jag är sugen på glass. Ser det konstigt ut om man går och köper en glass alldeles ensam?

Ikväll ska jag träna med boysen. Det ska bli skönt. Springa av sig lite och lyfta lite skrot så att man kan trycka i sig ett par påskägg med gott samvete ;) Jag räknar iskallt med minst två påskägg. Ett från Filip och ett från Mamma. Har jag riktig tur så har pappa, alternativt, farmor och farfar köpt påskägg till mig också. Lyx!

Jag slänger upp en gammal bild (i brist på nya)


Den togs bara någon vecka efter att vi blev tillsammans :)

Jag är så trött idag! Försov mig imorse, hade relgionsprov och samhällsdiskussion i skolan och efter det åkte jag och tränade. Nu sitter jag i soffan, helt död, och väntar på Sophie som ska komma om ett tag. Vi ska kolla på film och bara ta det lugnt. Pojkvännen är ute på krogen men för en gångs skull är jag glad att jag inte är med!

Nu ska jag borsta ut mitt trassliga hår och tända lite ljus här i lägenheten.
Have a good night!
/sandra

Bloggen läggs återigen åt sidan för att ge plats för andra viktiga saker. Nu jobbar jag med projektarbetet så mycket det bara går och därför har jag knappt en tanke på att skriva här.

Ville bara informera om att livet fortsätter som vanligt, hehe. Inget nytt har hänt förutom att jag har testat på att åka snowboard för första gången i mitt liv! det var jätteskoj och jag ska definitivt testa igen. Vore riktigt kul att lära sig åka ordentligt.

Nu väntar sängen och imorgon ytterligare en skoldag.
Take care!
/Sandra

Är det inte konstigt att tjejer och killar dras till varandra? Jag menar, förutom hela fortplantingsbiten så förstår vi, i 99% av fallen, oss inte på varandra. Tjejer sitter och pratar om hur krångliga killar är, killar sitter och diskuterar hur invecklade tjejer är. Och aldrig lär vi oss. Istället kämpar vi för att hitta en slags mittpunkt, ett ställe där båda kan vara utan att tumma för mycket på sina egna principer. För ett ställe där båda är helt och totalt nöjda, tror jag inte finns.

Någon sa till mig en gång att livet är uppbyggt av kompromisser. Det låter förbannat tråkigt, men jag börjar tro att det är så. Jag kan ösa ur mig problem ur kärleksrelationer, som jag har varit med om. Mina kompisar kan lyssna tills öronen blöder. Och när jag är klar kan de fråga: men varför är du kvar?

Och varje gång kommer samma svar:
För att jag älskar honom.

Trots att jag då och då kan känna att "fan, nu är det inte bra!" så är de stunderna ingenting emot de då jag tänker "fan, vad jag är lycklig att han är med mig". Så jag tänker fortsätta kompromissa. Jag tänker fortsätta kämpa och leta efter mittpunkten. Men lära mig, det kommer jag aldrig att göra.

Detta förbannade projektarbete!! Är man så dum så att man börjar två månader innan det ska vara inlämnat så får man nog skylla sig själv, men faaaan vad jag önskar att jag kunde vrida tillbaks tiden. En bok skriver ju inte sig själv alltså. Och även om jag har allt i huvudet så får jag ju inte direkt ner det på papper genom att tänka på det.

Skolan började idag igen men den enda lektionen vi hade var inställd så jag åkte liksom lite dit i onödan. Great success. Åkte hem en timme senare, satte på datorn och började skriva. Har suttit här fram tills nu med undantag för toalettbesök och de fem minuterna då jag faktiskt slängde i mig en portion mat. Ändå känns det inte som att jag kommer någonvart! Konstigt.

Imorgon är det tisdag. Det firar vi med träning. Hoppas jag iallfall. Ska se om jag får med mig Sophiebruttan till gymmet. åååh vad vi ska svettas!

Men för övrigt mår jag bra.