CantStandMe

Jag sitter hemma hos Pappa nu.
Småbröderna blev förvånade över att se mig eftersom jag var här förra helgen också.
Men som tur är, så får jag bara positiva reaktioner.

Pratade med Sofia innan idag. Om allt möjligt, som alltid.
Har saknat det. Det finns ett så starkt outtalat band mellan två bästa vänner.
Oavsett om man inte har träffats eller hörts på månader,
så har man alltid något att prata om och man kan alltid skratta tillsammans.
Det är en slags magi.

Men under den tiden man inte hörs eller träffas, blir man ensam.
Man saknar någon att dela tankar och åsikter med, dela magin med.
Har man pojk/flickvän så finns det såklart en slags magi där med,
men inte alls på samma sätt.
Ibland behöver man distans. En period för sig själv och sina vänner,
för att återhämta relationen. Göra den frisk och stabil igen.

Det är samma sak i ett förhållande.
Ibland är man nykär i flera år, ibland bara i ett par månader.
Men när den där nykärleken tonar ut, måste man backa -
se på varandra och återupprätta magin.
Återhämta relationen. Hitta spänningen igen samtidigt som man ska hitta stabiliteten.
Det där är klurigt, och just nu kan jag inte sluta tänka på det.
Varför är känslor så komplicerade?

Om ni har något svar på den frågan, så får ni gärna höra av er!
Nu ska jag äta tacos-rester och klura vidare.
- Sandra

Ps. Ursäkta för ett skumt och osammanhängande inlägg Ds.