Barndomstankar
Kommer ni ihåg när man var liten? Man trodde att man kunde bli vadsomhelst. Jag, personligen, hade tänkt mig balettdansös, advokat, marinbiolog, fiolspelare eller möjligtvis sångerska. Konstnär fanns ibland också i planerna. Det var precis som om man tänkte "Hur svårt kan det vara?" och började planera sitt liv efter hur man kände för dagen.
Idag kämpar man för att bli någonting överhuvudtaget. Jag pluggar media just nu och stormtrivs. Men vad händer om jag inte lyckas inom den branschen? Vad händer om mina planer inte går i lås? Är jag ens säker på hur mina planer ser ut? Allting känns extremt svårt och även om man kämpar så mycket man kan med att lyckas i sitt liv, hur ska man kunna vara säker på vad det är man vill lyckas med?
Det kanske var balettdansös jag skulle bli, men jag har inte hunnit prova.
Idag kämpar man för att bli någonting överhuvudtaget. Jag pluggar media just nu och stormtrivs. Men vad händer om jag inte lyckas inom den branschen? Vad händer om mina planer inte går i lås? Är jag ens säker på hur mina planer ser ut? Allting känns extremt svårt och även om man kämpar så mycket man kan med att lyckas i sitt liv, hur ska man kunna vara säker på vad det är man vill lyckas med?
Det kanske var balettdansös jag skulle bli, men jag har inte hunnit prova.
Kommentarer
Trackback
