Times like these

Sitter i mitt supermysiga rum nu och har precis käkat. Funderar på att låta esteten inuti mig komma fram idag och kanske rita något eller plinka på gitarren.. Det blir nog det första eftersom mamma vilar i rummet jämte..

Skolan var så skön idag. Önskar att alla dagar var sådana. Diskuterade filmen "Hotel Rwanda" på samhällskunskapen hela lektionen (om ni inte har sett filmen, GÖR DET) och på matten räknade vi bara några sidor i boken. Fick även tillbaka naturkunskapsprovet, ni vet det som jag pluggade till förra veckan, och jag fick MVG (!) :) Blev superduperglad eftersom jag väntade mig ett svagt VG högst. Så det var en trevlig överraskning.

För att pusha lite extra för filmen jag nämnde ovan så jag kan ju dra lite om handlingen. För vissa kanske det är helt självklart vad som hände i Rwanda men för er som det inte direkt ringer någon klocka hos så rekommenderar jag verkligen den här filmen! Jag var själv inte särskilt insatt innan jag såg den..

Filmen handlar om Paul Rusesabagina, en man som driver ett hotell i Rwanda. Landet är sedan tidigare uppdelat i två "folk" - hutuerna och tutsierna. Det är egentligen ingenting som skiljer dem åt förutom att tutsierna är lite ljusare, har mindre näsor och mer "vita drag" än hutuerna och detta gav dem fördel när landet koloniserades. I passen började man stämpla "hutu" och "tutsi" för att hålla isär dem. Tutsierna fick finare jobb än hutuerna som i sin tur kände ett slags förtryck - att de inte var lika mycket värda. När hutuerna väl fick makten i Rwanda var deras hämndbegär så stort att de startade ett folkmord. I filmen får man följa Paul - en hjälte - som trots att han själv är hutu hjälper tutsiflyktingar och ger dem tak över huvudet i sitt hotell.

Jag vill inte berätta för mycket men det är en otroligt gripande film som alla borde se. Och alla som ser den ska hela tiden ha i baktanke att det här faktiskt har hänt i verkligheten, hur vidrigt och grymt det än är.


Här är trailern för filmen.

Nu ska jag ta fram mitt ritblock, sätta på lite bra musik och försvinna ett tag.
Hörs sen, puss

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0